det kallas inte kärlek, inte hat, utan vänskap

jag önskar att att du befann dig i min kropp just nu, i mitt ställe.

snart tystnar musiken, den finns bara kvar i ditt huvud, men du kan inte höra den.
snart faller det sista bladet, du kan bara se det ligga där, separerat från det du vårdat så ödmjukt.
snart är alla böcker stängda, som du läst om och om igen, men för all framtid tröttnat på.
snart stannar tiden, om bara för en kort sekund, känns det i hela kroppen.
snart är dom sista orden sagda, risken att du ångrar dig, men du vet att det är för det bästa.

du önskar att musiken fortsatt, att bladet satt kvar och att orden aldrig behövts nämnas.
men du vet, att besvikelsen bränner innanför, den berör hela dig, hela tiden, överallt.

åh, jag önskar så att du befann dig i min kropp just nu, precis här, hela tiden, överallt.


-01.03