23.18

En lördagkväll. Den är snart slut, dags för sängen följt av en lång dag.

Jag är inne i en Melissa Horn persiod. Tycker jag känner igen mig i varje jäkla låt nästan. Folk tycker att det är deppig musik, jag älskar hennes texter, henne ord som träffar precis rätt. Lugn, stillhet, förståelse, nästan lite passiv. Det är sjukt hur tankar kan föra en in en helt annan värld. Gråt, sorg, skratt, glädje. Men vart tankarna än hamnar är det alltid bara min värld. Världen jag skapar själv, efter mina regler, mina känslor och mina viljor. Där bara de personer jag vill får vara, ingen oinbjuden kan tränga in där. Jag bestämme, jag väljer och jag känner. Ibland kan jag inte styra vad jag väljer, ibland väljer jag vad jag känner. Hur som helst är det en trygghet, har varit enda sen jag var liten. Dagdrömmandet. Det enda jag vet att jag kan styra och bestämma över själv när jag vill och inte bestämma över när jag inte vill. Det är bara min värld och det är bara jag som har kontrollen.

"och jag drömmer drömmar om att alla försvinner, en efter en. Min äldsta bror och min bästa vän. Och alla dom som jag, inte har än..." /M.H